Till de gammaldags buskrosorna hör alla buskrosor som har funnits i odling innan 1867. Dessa rosorna är ofta långlivade, tåliga och med vackra, doftande blommor. En bra ros att börja med om man är en ovan rosodlare eftersom de inte kräver så mycket skötsel. De gammaldags buskrosorna är uppdelade i följande grupper:

Alba-gruppen

Albarosorna anses av många vara de bästa, lättaste och tåligaste gammaldags buskrosorna. De bildar kraftiga buskar med tätt grenverk. Höjden varierar mellan 1,5-2,5 meter. Med stöd kan några sorter även användas som klätterrosor. Blommorna, som är antingen rosa eller vita, har en mycket karaktäristisk och stark doft.

Bifera-gruppen

Buskrosorna i denna grupp blir täta, rikt förgrenade och ca 1,5 meter höga. De är remonterande och blommorna, som är samlade i klasar, är tätt fyllda i rosa, röda eller vita nyanser. De har stark doft. ’Rose de Rescht’ är en populär ros som ofta används för tillverkning av sylt, gelé och marmelad eftersom den ger mycket färg och smak.

Bourbon-gruppen

Bourbonrosorna består av ”nyare” gammaldags buskrosor som funnits i odling sedan början av 1800-talet. En varierad grupp med buskrosor som blir mellan 1,2-2 meter höga. Blomfärgen är vanligen röd eller rosa och doften är stark eller medelstark. I denna grupp finns både engångsblommande och remonterande sorter. De återblommande sorterna kräver oftast bättre jord och rikligt med näring och solbelyst växtplats än de engångsblommande.

Centifolia Muscosa-gruppen

Mossrosor kallas ofta rosorna i denna grupp. De utmärks av de egendomliga mossliknande utväxterna på foderbladen och de blivande nyponen som kommer sig av en mutation. ”Mossan” doftar starkt av kåda. Mossrosorna har ett glest och upprätt växtsätt. De är anspråkslösa och lättodlade och kräver endast lite skötsel. I denna grupp finns även skuggtåliga och remonterande rosor.

Damascena-gruppen

Damascenerrosor har funnits i odling åtminstone från 700-talet f. Kr. De är ofta bredväxande och höga, mellan 1-2 meter. De flesta sorterna är stark- eller medelstarkdoftande och får blommor i olika rosa nyanser men det finns även sorter med vita och tvåfärgade blommor. Damascenerrosorna blommar rikligt från midsommar till slutet av juli.

Gallica-gruppen

Sorter inom denna grupp är de första rosor som odlades utanför Kina. Redan år 2250 f Kr. odlades de första Gallica-rosorna i Babylonien. Växtsättet är vanligtvis tätt och med uppåtväxande grenar. Dessa rosor blir mellan 1-1,5 meter höga. Blomningen är ofta riklig och många sorter får fina nypon. Till denna grupp tillhör bland annat den populära Apotekarrosen (Rosa ’Officinalis’) som är en av de vackraste och äldsta Gallica-rosorna.

Portland-gruppen

Portlandrosor är en av få gammaldags buskrosor som har återkommande blomning. De bildar täta buskar som blir mellan 1-1,5 meter höga och har ett upprätt grenverk. De blommar rikligt med starkt doftande blommor. ’Jacques Cartier’ med tätt fyllda, rosa blommor, är en av de bästa, remonterande portlandrosorna.

Remontant-gruppen

Rosorna i denna grupp remonterar. Första blomningen sker i slutet av juni eller början av juli och den andra blomningen under sensommaren eller början av hösten. Blommorna är stora och fyllda i röda, rosa eller vita nyanser. De bildar kraftiga och täta buskar som blir ca 1-1,5 meter höga. Växtplatsen för remontantrosorna ska vara solig och skyddad och jorden bör vara näringsrik.